Det ni åstadkommit under 3 dagar kommer vissa människor inte på under en hel livsstid. För vissa fanns ett genuint intresse redan innan de kom hit. För andra krävdes bara nyfikenheten.

Använd det mod ni haft här. Gör något ännu bättre än ni gjort ifrån er här. Dra nytta av de kontakter ni knutit. Personligen tycker jag det bästa varit när jag kunnat sätta mig ner vid er och ni har delat med er av era idéer. Det är inte bara work shop-ledarna, föreläsarna, inspiratören Milad Mohammadi m.fl. som har inspirerat här. Det har även ni gjort. Man ska slå sina kloka huvuden ihop för då blir det dubbelt så bra

300 personer kan ni höra av er till om ni behöver fler till er idé, minst. Antingen nu eller i framtiden. Vi vet nu att minst 300 personer är beredda att våga vara förändringen. Tack och hoppas vi ses nästa år. Om inte det hoppas jag att vi hörs!

Elin Sparr har också bloggat om sina upplevelser under eventet. Kan vara kul att se det från en deltagares perspektiv!

 

 

Efter en händelserik, fullspäckad helg satte jag mig ned med våra projektledare Linnea Wickman och Manno Endalib. De hade inte suttit ner på ett bra tag. Och vi tre var nog inte de enda som satt uppe till sent - uppe i varv – under helgen. 

Under manifestationen fick vi en reaktion från en äldre dam som kom fram till tåget. Hon frågade varför vi skulle vilja gå tillbaka till medeltiden. Den här frågan ställde jag vidare till Linnea och Manno.

-          För det första har hon inte någon aning om vad vi har pratat om under miljötinget. Vi har inte sagt något om elektricitet, säger hon.

Varken Linnea eller Manno ser det som något positivt, som att vi helt enkelt fångat uppmärksamhet. De menar att det bara för med sig dålig energi i onödan.

-          Det handlar inte om att vi går tillbaka till stenåldern. Men det kanske är lätt för henne att se det så om hon inte oroar sig för framtiden eftersom hon är äldre. Det är tråkigt då alla här faktiskt är här för att göra något bra, säger hon.

Båda poängterar att eventet bara vill ge verktygen för att deltagarna ska få alla förutsättningar till att göra något själva. Det är inga vuxna på plats utan bara på de ungas villkor. När det kommer fram deltagare som kramar om dem och tackar för det de styrt upp vet de att det är bra. På så sätt hoppas de att de sått ett frö.

-          Jag hoppas väl att solrosprojektet är något man tar med sig hem och driver vidare i sin kommun. Hoppas att alla åker hem och förstår hur viktig man är som människa, säger Linnea.

-          När jag fått höra vad deltagarna har för solrosprojekt känner jag att allt kan utvecklas och bli mycket bättre, säger Manno.

 

Vi är inne på sista dagen, hoppa ni är lika taggade inför manifestationen som ni låter. Att debatten som pågår i skrivande stund kryddar till lite och gör oss ännu mer medvetna om vad vi står för, vad ni än står för!

 

 

Vi är inne på sista dagen, hoppas ni är lika taggade inför manifestationen som ni låter. Att debatten som pågår i skrivande stund kryddar till lite och gör oss ännu mer medvetna om vad vi står för, vad ni än står för!

 

 

 

En otroligt stilig grupp intog restaurang Bolaget. Vi samlades för en galamiddag, allihop med lite mer kunskaper idag – än igår.

Mats Lundberg och Hanna Bramfeldt som kom hit som representant för Sandvik lägger vikt på detta. Att varje dag lära sig 1 ny sak. Att varje ny person du möter kan 1 ny sak som inte du kan. Här är vi 300 personer som möts och har olika drivkraften. Men alla har vi valt att komma hit.

Mats, tillsammans med Hanna jobbar med att forska kring bränsleceller. De tar upp hur viktigt det är för dem personligen att ha den här drivkraften. Den kan man få genom att ha ett stort intresse.

-          Du ska ha 90 % kul och 10 % slit på ditt jobb. Inte bara drivas av pengarna utan även av andra belöningar, säger Mats.

Hanna fyller i med att man ska våga prova nya saker. De själva höll inte på med just bränsleceller från start. Idag har de nördat ned sig totalt och ser det som den självklara lösningen på exempelvis miljövänligare bilindustri. Detta inom en framtid som i deras mått är när deltagarna här är ungefär lika gamla som dem själva är idag. Bensin jämför han med en 1 kg påse godis. Köp den, släng 700 g och kvar har du det enda som förbrukas som drivmedel.

SANDVIK har formulerat om sig från att ha kallat sig för stålföretag till ett energiföretag. Det är inte bara verktygen vi direkt relaterar till varumärket som står för största delen av bilden. Hela tiden vill de förbättra sig inom utvecklingen av miljöfrågor.

-          Vi har större krav på oss som företag än Sveriges lagar har, säger Mats.

Det ställs även krav på kunder de har och personer som rekryteras till företaget.

-          Visserligen säljer vi rör till gasdustrin, vilket kan tyckas omoraliskt. Men det är bättre att de köper det från ett företag som satsar på längre livslängds än ett företag som massproducerar så att det blir billigare, säger de.

Fokus ligger inte längre på att anställa någon som bor nära på samma sätt som förut. Man fyller hellre en viktigare funktion mångfald.

-          Vi har tre grunder. Det är fairtrade, team spirit och open mind. Idag tittar vi på totalen för att stärka arbetsgruppen.

Exempel på vad som görs värmeväxlingen av spillvärmen. Med det menas att den höga temperaturen som blir under smältningsprocesser bara släpptes ut förut. Nu använder man inte mer värme än det som krävs.

Istället för att satsa på billigt använder man sig också av grönt el, för att det är längre hållbarhet. I princip ställer man samma krav på sig själv som man ställer hos Sandviks kunder.

-        Vi ville vara här för att det finns många fördomar kring SANDVIK. För att visa intresset kring miljöfrågorna hos oss.

 

 

Melody Farshid. Stand up-komiker som sprider sina värdefulla kunskaper om rättvisor genom skratt och sarkasm. Hon föredrar satir före enkla sexskämt som bara dör ut. Istället poängterar hon allvarliga frågor kring samhället och dess medborgares kanske allt för bekväma attityder. På scenen gestaltar hon allt från stockholmare som uttalar hennes efternamn som ”Fashion”, till de norrländska konferenciéerna som råkat säga ”Fascist”. Även imitationer av västerländska indier och hennes mamma får publiken att avlossa skrattsalvor.

Min fråga till henne var varför hon valde att uttrycka viktiga samhällsfrågor i stand up-branschen. Hon berättar att hon alltid fört fram sina åsikter genom skämt bland sina vänner. Det har blivit hennes jargong.

-          Det är ett bra sätt att nå ut till folk, människor kommer ihåg vad man skrattar åt, säger hon.

Melody tar även upp att 95 % av komikerna i Sverige är män. Att vara kvinna, ha utländsk bakgrund och komma från förorten utmärker sig bland dem. Som tips till deltagarna vill hon säga att man måste stå fast vid sina åsikter. För att inte bli avbruten eller bortviftad ska man vara kortfattad och ha en snabb poäng.

-          Jag hade inte fått samma uppmärksamhet för det jag vill framföra i en debattartikel som stockholmarna läser. Det är lättare för folk att ta till sig mitt budskap såhär, säger hon.

Innan showen undrar hon lite om publikbilden - vad hon kan förvänta sig av oss. Jag tror jag hade rätt när jag sa att vi skulle ge stor respons.

Hade Melody bestämt vad ett av våra work shops skulle handla om hade hon valt att fokusera på Indien. I Indiens religionskultur finns mycket miljötänk. Medvetet som omedvetet. De flesta är vegetarianer. De odlar sin egen mat och det finns traditioner i att ärva varandras saker.

-          Vi dumpar vår skit där och har fabriker som förstör människoliv. Det är de fattiga som drabbas, säger hon.

Hon intog scenen och hann äta några tuggor av sin mat innan Carl (Kevin Walker) i vårt crew skjutsade henne till tåget. Efteråt fick vi ett sms om att hon gärna kommer nästa år igen!

 

 

 

 

 

 

Rätt maffigt ändå

 

 

5 tjejer med gemensamt intresse. 3 och en halv som äter kött medan 1 var vegetarian. Men alla vill påverka samhället i frågan om att vi äter för mycket kött. Det handlar inte om att man ska konvertera över alla. Men att vegetarisk mat ska få en mer naturlig plats i samhället. Inte att ett politiskt parti ska bli provocerade bara för att en festival bestämmer sig för att ha ett helgrönt koncept. Under work shopen tog de upp vanliga motargument som de sedan hade med sig till den nya gruppen.

 

"Det är äckligt"
Ja, det kan vara äckligt. Men all mat med kött i smakar inte heller bra Vi kan många kötträtter och därför kan vi välja att laga den goda maten istället. Därför är det viktigt att informera om de vegetariska alternativen.

"Det är proteinlöst"
Köttbullar innehåller inte heller så mycket näring.

 

Under brainstormingen kom de fram till hur dåligt vegetarian klingar. Att man lär sig redan från start att det inte är naturligt. Det finns inte lika stor plats för det i hemkunskapen och att man borde utbilda de som serverar mat på skolor kring det. Den här idén var en av flera grupper som satt utspridda i Musikverkstaden på Folkets hus i Sandviken. Musikversktaden som vi gjorde till vår egen versktad.

 

 

Det märktes på nästa moment där solrosprojekteten satte fart att Milad Mohammadis ord gett oss energi. Alla tycktes ha kommit in i tänket. Den skapande processen har blivit en vana såhär på kvällen dag 2 under miljötinget!

 

Oscar Sjökvist, Elin Erkgärd och Anton Grandlund vill ha ett aktivit ungdomsråd i Falun. Mora och Borlänge har ett väldigt öppet ungdomsråd. Men det riktas kritik mot att ungdomsråden jobba för nära kommunen. Vilket det här gänget riktar kritiken tillbaka mot. Man ska inte som ungdomsförbund jobba emot, frågesätta och se problemen hos kommunen. Man måste samarbeta och lägga energi på det istället.

 

 

Inte bara med oss på scenen. Utan antal berörda av Milads inspirationsföreläsning bekräftade också vilken medmänniska han är. Från akt ett åkte hatten av. Han öppnade upp sitt hjärta, hjärtat som lett honom till alla projekt han velat utföra i livet hittills. På frågan om hur många som mått riktigt dåligt någon gång i sitt liv vågade majoriteten av publiken räcka upp handen. Det såg ut som att det var alla. Vi vågade vara sårbara. Sårbarheten som han förespråkar och som Milad, stadsvetaren, juristen och medmänniskan Mohammadi förespråker. Som han anser som en viktig ingrediens i samhället.

 

Vi får lära känna honom närmare, hans bakgrund och framförallt hans mamma. En viss igenkänningshumor uppstår när han talar om hans mammas sydländska temperament. Ett skratt bryter ut när vi får se en bild där hon visar fingret, på storskärm. Hans mamma som gjort klart för honom att det inte är synd om honom, vilket sedan drivit honom framåt i det han gör.

 

Det han gör är nytänk. Entreprenörskap. Våga sätta en idé in i ett sammanhang och få andra att delta i det. Soppköket till exempel. Det började med en FB-grupp med en ett gäng som upptäckte att de tyckte likadant. Det gäller att ta små steg i taget och våga ta det även om man inte vet om det kommer lyckas, eller vad det ens kommer leda till. Hörde ni honom? Kör nu!

 

 

 

 

 

Det var grupper av omkring 6 personer som diskuterade, vad som bör diskuteras. Från ena hörnet kunde jag höra:

"Ofta tänker de mest på pengarna, inte på miljön””När du tänker på dåligt miljö, tänker du bara på dålig miljö för människor eller för djur & natur också?"

”Man tänker att allting kan lösas senare, men snart är det försent”

I en annan grupp höll de omedvetet med.

”Man borde basera det på mer långsiktiga mål”

De gick ett varv. Men bestämde sig sedan för att ta ett varv till för att se positiva aspekter.

 

DIY (Do it yourself) är verkligen work shopen för Nicha Vesamula. Hon har ett genuint intresse för att designa om kläder hon inte tycker är tillräckligt snygga i sin garderob. 15 år och tänker välja ett program inom hennes intresse under gymnasiet. T-shirten hon visar upp på bilden är den vi delar ut här på eventet. Jag kände mig genast lite tråkig i vetskapen om att hon kommer gå runt i den nya designen medan jag knappt ansträngt mig för att vika upp ärmarna åtminstone.

 

Jag har hoppat mellan massa olika work shops. På ovanvåningen är det klippa och klistra/syjunta i ett av lokalerna, i den andra bakar de hudkrämer och tvål. Några tjejer hamnade på stationer för tipsrundan, om gifter. Det var Josefin Norden, Ellen Pettersson och Stina Samuelsson som alla tre läser samhällsvetenskapsprogrammet. Josefin och Ellen har naturkunskap som tillval och kände igen några av frågorna på tipsrundan. Exempelvis vad hormonet östrogen kan orsaka inom odling.

 

 

 

 

 

 

Ellie och Linnea var nöjda med konserten igår, trots det oplanerade avbrottet.

 

Många trodde också att larmljudet var en del av musiken. Det hade inte varit konstigt när det kommer till Panda da Panda som tar ut allt till sina gränser på scenen.

 

Förutom det var de fascinerade av föreläsarna. 

 

För Ellie var föreläsningen med Daniel Öhman, Matens pris särskilt intresrsant. Hon själv är vegan av djurrättsliga skäl. Tidigare var hon vegetarian, men i samband med en kick off för  Djurens rätts sommarturné fick hon lära sig mer och blev vegan istället. Det hon upplevt är att hon hittat andra alternativ som hon tycker funkar och hellre kör på.

 

Härnäst sätter work shop-grupperna fart. Vi får se var jag hamnar och vilka jag pratar med.

 

 

 

 

Vilket jäkla drag i Sandvikens Kulturcentrum och Folkets hus ikväll! Efter den ekologiska tacosmiddagen spelade Dandrylion och Sweet Lou på scenen vid caféet. State of Sanity tog all plats man kunde ta med något som kunde jämföras med en hel orkester. De hade fantasiska fiolister! 

 

I salen med stora scenen - där vi tidigare satt och ritade på golvet - spelade Panda da Panda. Ingen stod still. Inte ens brandlarmet stoppade någon förrän vi var tvungna att slussa ut alla. Det var rökmaskinerna som lyckades få igång brandlarmet, som stängts av just för att vi inte vill ta den risken. Men tekniken svek och vi utrymde lokalen. Bättre att ta det säkra före det osäkra!

 

Jag gick in backstage till Panda da Panda för att passa på att kolla läget med dem. Thibo ryckte på axlarna. Han såg det mest som att börja på en ny konsert på samma kväll. Vi konstaterade att han är lantis, från Ystad. Dit åker han så ofta han kan. Så det kan inte passa bättre att han var här.

 

 

 

 

 

Kaospiloterna Emma Nilsson, Emanuel Franzén och Ellen Wästfelt höll i avsparken för solrosprojektet.

Deras grej är att sätta igång vårat tänk och kreativa förmåga på kanske den mest abstrakta nivån, för att sedan skapa en konkret idé utifrån det. Deltagarna fick varsina bitar av ett stort papper som de fick klippa i ett valfritt mönster. Sedan målade de, precis som de ville för att illustrera deras drömsamhälle. Tjänstemän från deltagarnas olika kommuner fanns på plats för att ta emot idéerna. Det börjar med kommunikationen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Daniel Öhman svarade att han tyckte det var tvärtom. Att man får veta mer om vad man vill äta mer av, helt enkelt. Det byggde han sin föreläsning på.

 

Daniel Öhman är den grävande journalisten som fått Stora Journalistpriset två gånger för hans avslöjandet. Vi fick höra närmare om det. Dessutom fick vi knep på hur vi skulle tackla situationer då exempelvis sjötungan smakar som fiskbullar. Även hur man kan göra ett tappert försök på att lura med sig förgiftat vatten från Vietnam. När han försökte göra det blev han nämligen tagen på bar och gärning.. En stor del av publiken utgjorde tillsammans en besviken suck. Dock vände han på det. Sverige fick veta om det förgiftade vattnet vi importerar fiskar från. Detta genom inspelningen av hela händelseförloppet.

 

Han hade oss deltagare med sig. Innan han lämnade scenen fick han begränsa antal frågor för att hinna med sitt tåg. Även vi var lite efter i tiden och sprang till lokalen Musikverket. Här sattes solrosprojektet igång, med pysselhörna! Det kommer upp video på det senare! Berättar även mer om vad det otroligt bra solrosprojektet innebär i det inlägget. Bjuder endast på glada bilder därifrån nu.

 

 

 

Det går mot kväller. Efter så mycket information och idéer som vi har fått av föreläsare, inspiratörer och informatörer känns det som att det var väldigt längesen Sandvikens kommunalråd Monica Jacobsson klippte det röda bandet. Nu är vi invigda!

 

Mellan svängarna har Natalie Granath sjungit för oss. Hon körde covers av Save the World med SHM och We got the Power med Looren. Alla fick en boost av energi! Britt-Marie Berglund kom upp som representant från Gästrike Återvinnare och berättade kortfattat om att "sopor, det är resurser det!"

 

 

 

 

 

 

Klockan 13 - om en kvart- kommer vi lyssna på Tone Bekkestad. Egen miljö - och klimatföretagare. Tidigare väderpresentatör för TV4, bland annat!. Mer om det hon föreläser om kommer senare. Men jag har hunnit träffa henne tillsammans med reportrarna Jens och Viktor som gör vår tidning.

 

De intervjuade henne och det var en fråga hon fick stanna upp och tänka på en stund. Frågan löd:

 "Vad är det mest miljö(o)vänliga du har gjort?"

Svaret fick bli att hon gått från att ha en diesel-bil till att återigen köpa en diesel istället för en elbil. Den elbilen hon ville ha hade hon inte råd. Det ska inflikas att hon ofta låter bilen står.

 

I övrigt är hon väldigt positivt inställd till oss som är här på plats. Även vår generation överlag. Det hon känner är att vi vågar göra något annat än det som alltid varit. Vi är inte rädda för förändringar. Efter att ha pratat med deltagarna här kan jag hålla med henne.

 

 

 

 

 

 

Det är på Solängsskolan i Gävle som ryktet har gått. Eftersom hon var intresserad och ryktet var sant är hon här idag. Grymt roligt, tycker vi. Två andra är tydligen på väg därifrån just nu. Work shopen hon valt att delta i är "Hur minskar vi köttboomen". Det här är en väg in för henne att börja engagera sig. Först måste hon bara ta reda på hur det redan påverkas och hur hon kan påverka det positivt.

 

Miriam går också ett musikprogram, att bero på förra inlägget med IdaLisa som kommer spela med sitt band Dandrylion ikväll. Jag undrar om jag kan hitta fler här. Manno som är Linneas högra hand kommer nämligen också spela för oss under helgen! 

 

 

 

 

 

 

 

Resan är påbörjad! Min tågresa alltså. Manno Endalib och Linnea Wickman med crew har jobbat fram helgens event och klev på tåget långt innan. Det var drygt en månad sedan som jag gick in på hemsidan och tittade hur anmälningarna till alla workshops låg till. När det fanns platser kvar var det endast enstaka. Idag är kvoten fylld.

 

Vi kommer att vara ett helt drös taggade, målmedvetna, olika sorters individer på plats i Sandviken. På FB-sidan syns engagemanget redan. Här på bloggen kommer jag att förse er med allt skoj och allvar som kommer hända. Det kan vara i form av videoklipp, bilder, intervjuer eller mina egna observationer. 

 

Jag, är en journaliststudent i Kalmar som gärna tar tåget norrup till mina trakter. Jag tackar inte nej till att låta mig inspireras för att sedan föra det vidare. Alla kan förstå det viktiga budskapet i bravaderna Miljötinget bjuder på i helgen.

 

Jag heter Sevgi Camuz förresten. 

 FOTO: Jonas Forsberg